Jävligt bra låt, en sån man kan lyssna på hundra gånger om. 

Idag har vart en lugn dag, skulle egentligen till arbetsförmedlingens inspirationsdagar, men dem blev inställda pga stor bortfald, men får betalt för dessa två dagar iaf, av att bara gå hemma, inte helt fel!
Andrea kommer ikväll så ska vi rida, sen fixa med hästarna imorgon.
Har Flippa med mig här hemma, Simon åker ju till Danskland inatt klockan tre, kommer tillbaka någon gång på torsdag. Saknar honom redan!

Va snack om att följa med Joss o dem ut till en ö, men blev dissat pga jag har Flippa, nåväl, bättre sällskap anyway, nytvättad fluffig schäfer <3

Tog ut henne till hästslangen, och schamponerade in hela hunden, så nu luktar hon gott och är helt fluffigt mysig <3

Sov med henne i sängen inatt, då det var så tomt utan Simon, och j*vlar vad den hunden kan ta plats! Bredde ut sig i hela sängen så jag fick krypa ihop i ett litet hörn och se glad ut ungefär.

Fotat lite, kommer upp när jag har photoshop. 

Blir nog förövrigt bebis inatt! Får hoppas Ulla trycker ur sig den! 

Kom hem ifrån Sundbyholms medeltidsmarknad igår (bilder kommer). Haft en enormt trevlig helg! Det kom lite regn, men helt överlevbart, lite dåligt drag på publik också. Men väldigt bra stämning! Mycket trevligt folk.
Har kanske även fått en del jobb, pratats om att jag och Simon ska åka iväg och till olika marknader och sälja för en viss affär i Örebro, skojskoj! 

Sitter dock just nu i en känslomässig bergochdalbana. Det behövs inte mycket för att man ska trilla in i en sådan numera. Fick syn på bilder ifrån tidigare 'yror', det första som dök upp, en bild på Simon och hans dåvarande tjej. Sen var man igång och tänka, på allt tid tillbaka bla. 
Dessutom var ju tankar på att jag skulle in till Yran en liten stund under lördagen, men då budgeten inte tillät det blev det som det blev, och när jag och Simon åkte en snabbis genom Köping för att komma till Arboga blev jag snabbt påmind om varför jag egentligen inte vill in. Staden kryllar av människor och känslor jag inte kan hantera. För det första, mitt x, skulle garanterat stött på Tobbe, då hans nya hänger med Fia, som sitter ihop med Joss. Nej tack. Simons x, som umgås med Joss. Var så enormt stressad bara vi åkte igenom, vill inte ens tänka på hur jag skulle vart om jag skulle gått omrking därinne. Tvunget att kolla bakom axeln varje minut, hålla koll på personerna man vill undvika. Nu kanske det känns rätt så töntigt att överreagera såhär. Då får det vara det, det är såhär jag känner. Jag är inte särskilt förtjust i mitt x, då vårt förhållande egentligen inte var så bra och vi sårade varandra gång på gång. Vi var verkligen inte gjorda för varandra och jag vill inte ställas framför honom och påminna mig själv om alla tusentals gräl och snefyllor. 
Simons x, som jag aldrig har gillat, och aldrig kommer gilla. Inte blev det bättre när jag såg den behandling hon gav Simon i deras förhållande, där gick det nog ifrån 'tycker inte om' till 'kommer aldrig tycka om'. Så är det, man kan inte älska alla. 
Dessutom, yran förra året. Det var bra, men jag gjorde mina misstag ändå, och under den perioden var jag i ett slags.. känslotomrum. Jag stog ensam och försökte intala mig att ensam är stark, även om jag såväl vet att jag är som svagast när jag är ensam. 

Jag börjar känna ett stort behov av att komma bort! Bort ifrån den här regionen. Det finns för mycket bakom en här. Gamla vänner, som jag tro det eller ej saknar. Jag saknar Linnea, även om den historien slutade som den gjorde, så saknar jag allt som var innan. Jag är i dagsläget inte ens säker på hur 'skyldig' hon var.
Köping är för mig - gymnasium. Jag, Ingrid och Linnea. Jag minns alla gånger vi sprungit runt i Köping, handlat, ätit mat, umgåtts, suttit och snackat skit. Jag saknar det. 

Jag saknar min bästa vän, men samtidigt känner jag mig så sviken och sårad. Vi lovade varandra en helg, jag nästintills kastade ut stackars Simon ur lägenheten så gott det gick, ändå kunde jag inte få en hel helg, utan hon åker iväg iaf, och är sedan för trött. 
Jag hatar mig själv för att jag är för feg för att säga rakt i ansiktet på henne hur jag känner. Jag skriver av mig här istället, för jag tror helt ärligt att det inte finns särskilt många som faktiskt sätter sig och läser igenom min blogg. Därför kan jag skriva så öppet som jag gör, och jag har dessutom inga som helst problem med att visa världen att jag har problem och mår dåligt ibland, vem gör inte de typ?

Jag känner mig bara så ensam, och vill bara iväg.  
Lärt känna mycket människor på medeltidsmarknader och jag har Andrea och Simon. Utöver det känns det bara som en bergsvägg.

Men ändå känner jag mig lite stark, då jag får ångest ibland, jag gråter, jag mår dåligt. Folk gör det. Jag gör det utan piller. Människor som behöver piller för att klara av vardagen är för mig svaga. Människor har i alla år gått igenom samma problem som folk gör idag. Och oftast klara det.

Fick dessutom höra i fredags att min fd klasskompis Adde dött av en överdos. Det känns så enormt overkligt! Såg han för inte alls längesedan på Willys. Kände honom inte särskilt väl, men gick fortfarande i samma klass. Så overkligt att en så ung bekant människa dör.
Vila i Frid! 

Tillåt mig att presentera Dum och Dummare!
Bestående av Simon och André. 

   Litet åskoväder som drog in.

  Simons och mitt ful.tuffa tält :)

   Disel, granntältets hund, med ascoola ögon :)

Simon och Zack åkte in till Eskilstuna och gjorde eldshow!

                    Älskling blåser <3

Min lilla röda pärla <3

Bild snodd ifrån 'Arboga Medeltid'.

frv: Fia Wirenborg (Solum Lupus), Jennifer Marklund (riddar Korshjärta), Jag, (Caligatio), Anna Andersson (Riddar Lynx), Daniel Wirenborg (Riddar lynx väpnare), Ove Norman (fd ordförande bla).

VD för Sparbanken Västra Mälardalens Sparbank, Mikael Bohman, läste upp motiveringen till att arboga Kuskarna skulle vinna första pris i Sparbanks Miljonen:
"Genom starkt ideellt engagemang skapar föreningen och dess medlemmar varje år en viktig extra dimension till den totala upplevelsen av medeltiden. För att möjliggöra en utveckling av deras show och arena ges förstapriset till Arbogakuskarna."

Hon börjar äntligen gå upp lite i vikt nu, man ser inte längre höftbensknölarna lika tydligt tex. Det känns jätteskönt! 
Kanske inte nämnde det, men i början var hon smal, lite för smal för våran smak, så har gödit henne en del, och hon behöver lägga på sig några kilon till, men hon är på god väg! 

Inte heller riktigt nämnt hur underbar hund vi har! Fick vi bevisat på Kungsörs Medeltidsdagar då hon uppförde sig helt fantastiskt! Tre skall under hela marknaden (tre dagar, två nätter) var allt, och då var marknaden fylld av hundar som skällde. Hon låg vid vårt tält (satt fast med kopplet i en kätting som var skruvad i marken), och kollade runt och såg allmänt lugn ut. 
Lekte ett gäng ungar precis bredvid henne, visst ville hon vara med, men det var inga problem, även om dem slogs och skrek och dona. Människor kom och gick, hälsa måste man ju, det går inte annars, men helt fantastisk!

Flippa är den första hund jag har som hund. Hade ju Vanni innan, men hon var fem år och inte riktigt samma sak, fick ju tyvärr inte ha henne så länge heller.. 
Men Flippa, det känns så skönt! Får kontakt, hon lyssnar. För mig som drömt om hund hur länge som helst nu, är det ju en dröm som gått i uppfyllelse. 
Simon är ju uppfödd med schäferkennel, så han har ju vanan inne. Vilket är jätteskönt för mig, han hjälper mig, får även hjälp av hans familj, min mamma och Andrea. Samtidigt går Simon och jag lite vår väg :)

Hon blev lite trött nu efter att ha vart ute och lekt, ligger i hallen på sin sovplats helt slut, orkar inte ens släpa sig in hit, trots att det är öppet.
Hon löper, så har det inte så jätteofta öppet in till vardagsrummet (har en liten gallergrind för), efetrsom vi har en stor ljus matta på golvet, som ligger under möbler m.m (ska köpa löpskydd, har bara inte råd just nu). Så när det väl är öppet brukar hon ta sin chans att få komma in hit, men nej, nu är man för trött :P

Lite jämförelse, vinterbilden är jag dag två hemma hos oss, och den till vänster är ifrån idag.
Nu är hon enormt påpälsad på vinterbilden och springer i snö som gick mig över knäna.
Men kolla över ryggen och på höfterna på henne. Jag tycker iaf att det syns skillnad! 
Några kilo till och lite muskler så blir det skitbra!

Nu är bilderna ifrån sessionen med Micke och Jeanette klara.