Kom hem ifrån Sundbyholms medeltidsmarknad igår (bilder kommer). Haft en enormt trevlig helg! Det kom lite regn, men helt överlevbart, lite dåligt drag på publik också. Men väldigt bra stämning! Mycket trevligt folk.
Har kanske även fått en del jobb, pratats om att jag och Simon ska åka iväg och till olika marknader och sälja för en viss affär i Örebro, skojskoj! 

Sitter dock just nu i en känslomässig bergochdalbana. Det behövs inte mycket för att man ska trilla in i en sådan numera. Fick syn på bilder ifrån tidigare 'yror', det första som dök upp, en bild på Simon och hans dåvarande tjej. Sen var man igång och tänka, på allt tid tillbaka bla. 
Dessutom var ju tankar på att jag skulle in till Yran en liten stund under lördagen, men då budgeten inte tillät det blev det som det blev, och när jag och Simon åkte en snabbis genom Köping för att komma till Arboga blev jag snabbt påmind om varför jag egentligen inte vill in. Staden kryllar av människor och känslor jag inte kan hantera. För det första, mitt x, skulle garanterat stött på Tobbe, då hans nya hänger med Fia, som sitter ihop med Joss. Nej tack. Simons x, som umgås med Joss. Var så enormt stressad bara vi åkte igenom, vill inte ens tänka på hur jag skulle vart om jag skulle gått omrking därinne. Tvunget att kolla bakom axeln varje minut, hålla koll på personerna man vill undvika. Nu kanske det känns rätt så töntigt att överreagera såhär. Då får det vara det, det är såhär jag känner. Jag är inte särskilt förtjust i mitt x, då vårt förhållande egentligen inte var så bra och vi sårade varandra gång på gång. Vi var verkligen inte gjorda för varandra och jag vill inte ställas framför honom och påminna mig själv om alla tusentals gräl och snefyllor. 
Simons x, som jag aldrig har gillat, och aldrig kommer gilla. Inte blev det bättre när jag såg den behandling hon gav Simon i deras förhållande, där gick det nog ifrån 'tycker inte om' till 'kommer aldrig tycka om'. Så är det, man kan inte älska alla. 
Dessutom, yran förra året. Det var bra, men jag gjorde mina misstag ändå, och under den perioden var jag i ett slags.. känslotomrum. Jag stog ensam och försökte intala mig att ensam är stark, även om jag såväl vet att jag är som svagast när jag är ensam. 

Jag börjar känna ett stort behov av att komma bort! Bort ifrån den här regionen. Det finns för mycket bakom en här. Gamla vänner, som jag tro det eller ej saknar. Jag saknar Linnea, även om den historien slutade som den gjorde, så saknar jag allt som var innan. Jag är i dagsläget inte ens säker på hur 'skyldig' hon var.
Köping är för mig - gymnasium. Jag, Ingrid och Linnea. Jag minns alla gånger vi sprungit runt i Köping, handlat, ätit mat, umgåtts, suttit och snackat skit. Jag saknar det. 

Jag saknar min bästa vän, men samtidigt känner jag mig så sviken och sårad. Vi lovade varandra en helg, jag nästintills kastade ut stackars Simon ur lägenheten så gott det gick, ändå kunde jag inte få en hel helg, utan hon åker iväg iaf, och är sedan för trött. 
Jag hatar mig själv för att jag är för feg för att säga rakt i ansiktet på henne hur jag känner. Jag skriver av mig här istället, för jag tror helt ärligt att det inte finns särskilt många som faktiskt sätter sig och läser igenom min blogg. Därför kan jag skriva så öppet som jag gör, och jag har dessutom inga som helst problem med att visa världen att jag har problem och mår dåligt ibland, vem gör inte de typ?

Jag känner mig bara så ensam, och vill bara iväg.  
Lärt känna mycket människor på medeltidsmarknader och jag har Andrea och Simon. Utöver det känns det bara som en bergsvägg.

Men ändå känner jag mig lite stark, då jag får ångest ibland, jag gråter, jag mår dåligt. Folk gör det. Jag gör det utan piller. Människor som behöver piller för att klara av vardagen är för mig svaga. Människor har i alla år gått igenom samma problem som folk gör idag. Och oftast klara det.

Fick dessutom höra i fredags att min fd klasskompis Adde dött av en överdos. Det känns så enormt overkligt! Såg han för inte alls längesedan på Willys. Kände honom inte särskilt väl, men gick fortfarande i samma klass. Så overkligt att en så ung bekant människa dör.
Vila i Frid! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eftersom jag så sällan uppdaterar denna blogg, och inte har orken att hålla liv ordentligt i tv¨bloggar hänvisar jag till min andra lite mer personliga blogg!Ska ladda upp mer bilder i den, så den får blir en kombinerad foto/vanlig blogg! Ta er ...

       Lite nya bilder på Flippa!     Även fått hem mitt nya objektiv nu, ett 50mm f/1.8D. Bara hunnit småtesta det lite, ska ta med till Granhammar och testa på hästarna! Vill ta lite porträttbilder på dem.  Håll koll efter resultat! ...

     Längesedan jag uppdaterade här ordentligt nu (därför kastar jag in en bild på mig själv...).  Motivationen är inte på topp när jag inte har några bra objektiv. Men om allt går som det ska trillar pengarna in på måndag och objektiven bor...

Ni har väl inte missat att jag numera har en mer personlig blogg där jag skriver mer om vad som händer i min vardag?   http://mariapaulinejosefina.bloggplatsen.se/ ...

   Fick idag bege oss till Norrköping för att göra eldjobb på någon form av invigninsest till något industriföretag. Kul med elden precis bredvid E-on, men men.Det var stressigt, kort om tid, hitta dit, hitta människor osv, men till slut fick vi ta...